Djur har alltid legat mig mycket varmt om hjärtat och i synnerlighet hundar och hästar.
Hästintresset fick stanna hos ridskolehästarna, där jag red ett antal år och fick hjälpa mina kompisar med deras egna hästar.
 


Chanteclair's Apollon, MaThangas Gigi, MaThangas Grace och Sadie  juni 1996

Under min uppväxtperiod fanns det alltid katter i hemmet och mina föräldrar födde upp siameser under prefixet Chanteclair´s. Uppfödning och utställningar kom med andra ord tidigt in i mitt liv. Siameskatter är väldigt sociala och pratiga och det går att lära dem saker! Tex. apporterade en av katterna ovillkorligen. Även om huset till och från var fyllt med katter, saknade jag en hund. Siamesuppfödningen avtog pga. avelsdjuren blev gamla och nya införskaffades inte pga. mina föräldrars intresse börjat avta för avel.


Anne Sofie & Sadie 1996

När jag var 13 år gammal kom så äntligen den första hunden in i mitt liv hösten, 1994. Det var en 14 veckor gammal korthårig vorsteh-valp! En underbar hund men inte rasen för mig. Jag tränade flitigt på brukshundklubben och tävlade så småningom i både lydnad och agility. Agilitykarriären fick dock ett abrupt slut när hon började rymma mitt under tävling.
En hund var inte nog och snart började letandet efter en ny ras. Denna gång ville jag ha en vallhund som inte var så krävande som en border collie men som ändå var lättjobbad och pigg. Valet blev en pumi och Mariell de Marque Ozie Little Lass kom till oss 1998. Hon införskaffades i syfte att jag ville tävla agility. Ödet var dock ett annat.

Vi kom igång med att tävla men tyvärr tryter Ozies koncentration och hon är därför mycket ojämn på träning och tävling. Så småningom blev jag sugen på att ta en kull valpar efter henne och meningen var att vi skulle behålla en tikvalp.

Men innan dess jobbade jag hos Merla Thomsons borzoi kennel Taugo's i Calgary, Kanada, vintern 2000. I mina arbetsuppgifter ingick allt från den dagliga skötseln av de vuxna djuren och valparn till att visa fram kennelns hundar på utställning. Under min vistelse i Kanada fick jag även jobba en del för proffs handlern Shannon Cheer.


Ozie i full fart på agility uppvisning september 1999


Nyfödd pumivalp

Sommaren 2001 föddes Ozies första kull, 2 hanvalpar och 3 tikar. En tik, Phebe, behölls men efter oförutsägbara omständigheter fick vi tillbaka en tikvalp mycket snabbt. Valpen, det var Bertha. Vi letade efter ett hem till henne utan att hitta något som var gott nog och efter några månader bestämde vi oss för att behålla henne, vilket vi inte har ångrat.

Eifoszan Afra-Phebe 8 månader gammal, BIS 1-valp 
Svk FUR rasspecial 19 maj 2002 i Mölndal. 
På bild med domaren Eva Nielsen

Eifoszan Afra-Phebe började sin utställningskarriär med att vinna BIS 1-valp för Eva Nielsen, Sverige, Svk FUR's rasspecialutställning 2002. 25 valpar var anmälda.

Året därpå vann Eifoszan Akác-Bertha BIS 1 för Tomasz Borkowski, Polen, Svk FUR's 30-års jubileum utställning. 110 hundar var anmälda.
Eifoszan Akác-Bertha 18 månader gammal, BIS 1
Svk FUR rasspecial 24 maj 2003 i Mölndal

År 2009 var det dags igen! Phebe vinner BIR och BIS-2 på SvkFUR rasspecial för domaren Eva Liljekvist Borg. Phebe är numera sparsamt utställd och Bertha visas enstaka gånger. I utställningsringen är de mycket svårslagna men det har blivit färre utställningar under de sista åren. Kanske det blir lite mer utställning när de blir veteraner augusti 2009.

År 2009 gick även Ozie bort (Mariell De Marque Ozie Little Lass). Hon hade juvertumör som var elakartad och spred sig snabbt till hennes lungor. Den 28 januari insjuknade hon och redan den 30 januari valde vi att ta bort henne då det inte fanns någon återvändo och hon varit dålig i två dygn . Angripna och sjuka organ är svåra att rädda och det var bara kort tid vi kunde erbjuda henne genom behandling och medicinering. I mina ögon är det inte ett värdigt liv. När Ozie insjuknade fick hon ångest över att hon inte kunde dra vädret så som hon brukade. Det ville vi inte uppleva igen. Ozie är djupa saknat och har betytt mycket för min uppfödning, en hund med stor envishet och personlighet.

Mira (Eifoszan Csafra Cherubim) föddes juni 2004, dotter till Ozie. Hon är min fortsättningen på uppfödningen och hon har lämnat valpar som jag är mycket glad för. Jag ser fram emot att följa dem och se vad det blir av dem i framtiden! Flera har har visat sig vara mycket bra vallhundar, brukshundar, fungera mycket bra i lydnadsringen och agilitybanan. Tack alla duktiga valpköpare som utvecklar Era hundar till sådana fina individer! 

2008 kom Silaz in i mitt liv, eller Puszta Ördöge Angyalbör. Han är född i Schweiz men har helungerska föräldrar. Att han föddes i Schweiz innebar att jag fick importera honom före han fyllt 3 månader. Silaz kom till mig när han var 10½ vecka gammal. Han är en hane med stor personlighet, själv tycker han att han har mycket att säga till om, vild, vacker och galen. Han har utvecklat sig till en maskulin utgåva av Bertha rent exteriört vilket jag inte är ledsen för. Silaz köpte jag inte för utställning utan gick på hans fina arbetande linjer bakåt. Han är avlad för vallning och knappt 9 månader gammal fick han visa vad han gick för. Vallningen är något som vi håller på att utveckla idag (år 2009) och vi får se hur långt vi kommer! Utöver Silaz visar Mira och Bertha på mycket fina vallningsanlag, något som också syns i Miras avkommor och andra pumi från Eifoszan.

Det är viktigt för mig att mentalt stimulera och träna med mina hundar liksom att de får gå långa promenader dagligen och ofta får springa lösa i skogen. Att ha alla pumisarna lösa på en och samma gång är inte något problem. Ser de en annan hund eller människa ger de larm men kommer direkt på inkallning. De håller sig alltid i närheten av oss och ger sig inte iväg på jakt.

Första kullen föddes alltså den 26 augusti 2001. Det blev fem valpar som så småningom fick bära prefixet Eifoszan. Stamnamnet godkändes slutligen an av FCI* januari 2002. Eifoszan är en relativt nystartad kennel som föder upp pumi i liten skala. Detta sker alltid i hemmiljö. Jag anser att hemmiljön är den bästa uppväxtmiljö för en liten valp. Den ska vänja sig vid många vardagliga ljud och valpen ska få så mycket social kontakt med människor som möjligt innan den lämnar mig. Dessutom vill jag lära känna mina valpar och veta vilken personlighet respektive individ har. Detta för att rätt individ ska komma till ett så rätt hem som möjligt av de eventuella valpköpare som har blivit godkända av oss. Valpköparens förväntan på sin pumi och valpens karaktär ska stämma ihop. 

Mitt mål med min uppfödning är att föda upp sunda och rastypiska pumi med stor arbetskapacitet. Enligt min mening, är pumin en arbetande hund och ska så förbli. Den mentala och fysiska hälsan är för mig viktigare än en vacker utsida, men en pumi måste ha ett rastypiskt yttre, för att kunna fungera och röra sig sunt och inte få felaktiga förslitning och belastningsskador. Självklart är det ett plus om de är snyggt "förpackade" också men det är inte det som är det viktigaste.

Anne Sofie Green Hansen / Kennel Eifoszan

*Federation Cynologique Internationale