Karaktär

Pumin är en sund och robust hund. Den är livlig och glad men också lugn och avbalanserad, under förutsättning att man som pumiägare ser till att den får sina behov, både mentalt och fysiskt, tillgodosedda. Man får mycket hund i litet format.

En pumi är alltid pigg på allt och älskar att hållas igång - eller hålla igång dig, om den finner dig för tråkig. Pumi vill alltid sätta sin ägare i centrum och den vill sälland tävla om ledarskapet med övriga flocken, som den tillhör. Den har vallhundens mjukhet och terrinens skärpa. En pumi ska vara följsam och den är trofast sin familj. Den vill sällan springa sina egna vägar. Därför är pumin lätt att ha lös, men ett gott inkallningskommando fordras.

Pumin är enormt anpassningsbara och de passar in i nästan alla miljöer. Den ryms i ett knä om så önskas. Mankhöjden ligger på runt 40 cm och en vikt på ca. 13 kg. Den tycker om alla familjemedlemmar och den går bra ihop med barn, under förutsättning att barnet visar pumin respekt och pumin ska respektera barnet. Umgänget barn och pumi emellan ska alltid hållas under uppsikt av en vuxen.

De allra flesta pumi är idag väldigt sällskapliga och lättillgängliga i mötet med främmande människor, men man får inte glömma bort deras ursprungliga syfte, att valla med skall. Från början avlades pumin för att kunna valla och vakta sina djur och gården som den tillhör. Rasen vallar genom att använda sin röst och gå fram och bita fåren/kreaturen i benen om så skulle behövas.

Det var nödvändigt att den höll ett naturligt avstånd till främmande människor. Det var viktigt att pumin var sin herde trofast och att den höll främlingar på avstånd, därav dess reservation.

Pälsen

Pumin har en något sträv, krullig päls som ska klippas regelbundet med sax. Men om man väljer att inte klippa sin familjehund växer pälsen ut ca 10 cm. Rasen fäller inte och säges vara allergivänlig. Men man bör veta att några tål rasen,,, och andra inte. Det räcker inte alltid med att träffa en pumi en helg eftersom allergi kan utveckla sig. Det kan ta upp till två år innan allergin visar sig full ut... Det finns alltså inga garantier. Som sagt, några tål rasen, andra inte alls.. . Det är lättare att undvara att införskaffa en hund än att eventuellt behöva omplacera den en dag, vilket blir påfrestande för både familj och hund. Något som man som allergiker också ska tänka på är att "valppälsen" är mer allergen än "vuxenpälsen".

En genomkamning då och då håller pälsen i trim. Hur ofta man bör kamma sin pumi beror helt på vilken typ av päls den har. Ett bra tipps är att fukta pälsen med ett utredande spray innan man påbörjar kamningen om pälsen känns torr och är svårutredd. En tjock pumipäls kan man även med fördel tunna ut genom strippning. Jag rekommenderat att använda Mars Coat-King med 10 tänder.

Man behöver inte bada sin pumi särskilt ofta då de till en viss del har en självrensande, smutsavstötande päls som dessutom inte luktar hund.

Uppfostran

Pumin trivs bäst då den får använda huvudet. Utmärkta aktiviteter är t.ex. problemlösningar, ballansövningar, nosövningar, lydnadsarbete, agility, bruks, m.m. Om man väljer bort dessa aktiviteter får man hålla igång pumin på annat sätt. Varför inte lära hunden cirkuskonster och träna på allmänlydanden, gömma godis som hunden får leta upp med hjälp av nosen, gömma dens leksaker som den sedan får leta upp, låta din pumi balansera på trästockar osv.

Detta främjar pumins allmänna trivsel. Man får garanterad en mer harmonisk och balanserad hund om den mår bra i "hela kroppen". En pumi som har en tråkig vardag, blir i längden en jobbig och skällig individ.

Genom träning utvecklas också hundens sociala beteende och man kommer att få en genomtrevlig, positiv och öppen familjemedlem. Det är viktigt att man är medveten om att många pumivalpar visar en naturlig reservation mot främmande människor. Detta kan man träna bort i de allra flesta fall. Det är jätteviktigt att miljöträna valpen/unghunden för att den ska bli anpassningsbar i vilken situation den än utsätts för i sitt vuxna liv.

När man tränar sin pumi får störst framgång genom att ge den massor av vänlighet och beröm, bestämdhet samt en god portion logisk sans.

Sammanställt av Anne Sofie Green Hansen / Kennel Eifoszan

Rasstandard - Pumi

HEMLAND:
Ungern

ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Vall- och sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 1, sektion 1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Pumi uppstod på 1600- och 1700-talet i Ungern genom korsning mellan primitiva puli och importerade tyska och franska hundar av terriertyp med ståndöron. Pumi räknas som självständig ras från början av 1900-talet.
Rasen är en terrierliknande vallhund. Dess väderkorn är välutvecklat. Rasen är känd för att bekämpa skadedjur och gnagare. Den är numera en utmärkt sällskapshund som behöver mycket aktivering.

HELHETSINTRYCK:
Pumi är en medelstor, aktiv, terrierliknande vallhund. Det terrieraktiga visar sig främst i huvudets typ. Nospartiet skall vara långsträckt och den övre tredjedelen av de i övrigt upprättstående öronen skall vara framåtvikt. Kroppsbyggnaden skall vara kvadratisk. På grund av rasens ständigt uppmärksamma temperament är halsresningen tydligare än hos andra raser. Den medellånga, vågiga pälsen bildar lockar. Pumi förekommer i olika färger, dock måste den alltid vara enfärgad.
Viktiga måttförhållanden; Kroppslängden skall motsvara mankhöjden. Bröstkorgens djup skall något understiga halva mankhöjden. Nospartiets längd skall vara något kortare än halva huvudets längd. Halsens längd skall motsvara huvudets längd och utgöra 45% av mankhöjden.

HUVUD:
Huvudet skall vara förehållandevis långt och smalt. Huvudformen präglas av det långsträckta nospartiet.

Skallparti
Skallens övre del skall vara tämligen bred och välvd. Den långa pannan skall vara något välvd och från sidan sett flack. Ögonbrynsbågarna skall vara måttligt utvecklade.

Stop
Stopet skall vara knappt märkbart. Pannbenet skall nästan rätlinjigt löpa över i nosryggen mellan ögonbrynsbågarna.

Nostryffeln
Nostryffeln skall vara smal, trubbig och alltid svart hos alla färgvarianter.

Nosparti
Nosryggen skall vara rak. Det utdragna nospartiet skall smalna mot nostryffeln utan att bli spetsigt

Läppar
Läpparna skall vara åtliggande och mörkt pigmenterade.

Käkar/Tänder
Käkarna skall vara starka. De kraftiga och välutvecklade tänderna skall vara vita, regelbundna och fulltaliga. Saxvbett.

Kinder
Kinderna skall vara väl musklader.

Ögon
Ögonen skall sitta medelbrett isär och vara något snedställda. De skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna. Uttrycket skall vara livligt och uppmärksamt. Ögonkanterna skall ligga stramt runt ögongloberna och vara väl pigmenterade

Öron
De upprättstående öronen skall vara högt ansatta. Övre tredjedelen skall vara övertippad. Öronen skall vara medelstora, likformiga och ha en omvänd V-form. De skall vara mycket rörliga.

HALS:
Halsen skall vara medellång, något välvd och väl musklad. Den skall bilda en vinkel på 50-55 grader mot horisontallinjen. Huden på halsen skall vara stram, torr och utan rynkor.

KROPP:
Muskulaturen skall vara väl utvecklad och torr samt vara särdeles stram och hård. Rasen skall ha en utomordentligt torr och harmonisk helhet

Rygglinje
Rygglinjen skall vara rak.

Manke
Manken skall vara markerad, lång och slutta bakåt.

Rygg
Ryggen skall vara kort, rak och stram.

Ländparti
Ländpartiet skall vara kort, starkt och rakt.

Kors
Korset skall vara kort, slutta lätt och vara medelbrett.

Bröstkorg
Förbröstet skall vara föga markerat, inte brett och tämligen djupt. Revbenen skall vara lätt välvda, snarare flata. Bröstkorgen skall vara djup, lång och nå till armbågarna.

Underlinje
Underlinjen skall vara stramt uppdragen bakåt.

Svans
Svansen skall vara högt ansatt och bilda en vid cirkel över korset. Pälsen på svansens undersida skall vara 7-12 cm lång, sträv och öppen med föga underull. Medfödd stubbsvans eller kuperad svans är inte tillåtet.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara placerade under förbröstet och stödja kroppen likt pelare. De skall vara lodräta, parallella och inte för brett ställda.

Skulderblad
Skulderbladen skall vara långa och något brant ställda. Vinkeln mot horisontallinjen skall vara ca 55 grader. Skulderbladsspetsarna skall befinna sig rakt över bröstets djupaste punkt.

Överarm
Överarmarna skall vara korta och väl musklade. Skulderbladet och överarmen skall bilda en vinkel på 100 – 110 grader.

Armbåge
Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen.

Underarm
Underarmarna skall vara långa och seniga.

Mellanhand
Mellanhänderna skall vara branta.

Framtass
Framtassarna skall vara runda och väl knutna ( s k katt-tassar ). Trampdynorna skall vara elastiska. Klorna skall vara kraftiga och svarta eller skiffergrå.

BAKSTÄLL:
Bakbenen skall vara mycket kraftiga. Från sidan sett skall de vara väl ställda bakom kroppen. Bakifrån sett skall de vara parallella, raka och varken för trångt eller för brett ställda.

Lår
Låren skall vara långa och muskulösa.

Knäled
Knälederna skall befinna sig på samma höjd som armbågarna.

Underben
Underbenen skall vara långa och seniga.

Has
Hasorna skall vara torra och tydligt markerade.

Mellanfot
Mellanfötterna skall vara korta och lodräta.

Baktassar
Baktassarna som framtassarna. I ursprungslandets standard anges att sporrar inte är önskvärda.

RÖRELSER:
Rörelserna skall vara livliga och temperamentsfulla. Skritten skall vara kort, energisk, dynamisk och harmonisk. Hållningen skall vara morsk och stolt. Travet skall vara lätt och harmoniskt. Hunden skall sätta baktassarna exakt i framtassarnas spår.

HUD:
Huden skall vara utan rynkor, starkt pigmenterad och svart eller skiffergrå.

PÄLS:
Pälsstruktur; Den vågiga, lockiga pälsen skall bilda testar och aldrig vara åtliggande eller bilda snören. Pälsen skall i genomsnitt vara 4-7 cm lång och bilda mindre eller större testar. Den skall vara spänstig, raggig och tät. Pälsen skall bestå av kraftigt, inte grovt, strävt täckhår och mjuk underull. På öronen skall det styva stickelhåret vara medellångt, tätt och uppstående. Ögon och nosparti skall vara fria från lång päls. Önskvärd pälspresentation uppnås genom trimmning för hand. Mindre korrigering med sax på huvud och ben får förekomma. Dock är det inte önskvärt att hela pälsen klipps

FÄRG:
- Grå i olika nyanser (normalt är färgen vid födseln svart och blir med tiden grå).
- Svart.
- Fawn ( fakó). Grundfärgen skall vara röd; gul, eller crémefärgad (svart eller grå ål och distinkt mask är önskvärd)
En vit bröstfläck som är mindre än 3 cm i diameter och/eller en vit strimma på tårna är inte fel
- Vit
Pälsfärgen måste alltid vara tydligt enfärgad

STORLEK/VIKT:
Mankhöjd
Hanhundar; 41 – 47 cm, idealhöjden är 43 – 45 cm.
Tikar; 38 – 44 cm, idealhöjden är 40 – 42 cm.

Vikt
Hanhundar; 10-15 kg, idealvikten är 12-13 kg.
Tikar; 8 – 13 kg, idealvikten är 10 – 11 kg.

FEL
Varje avikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL
- Runt, puliaktigt huvud. Nosparti som är kortare än 40% av huvudets totala längd.
- Kraftigt markerat stop.
- Avsaknad av en eller flera framtänder, hörntänder, P2, P3, P4, M1, M2. Fler än två felande P1:or. Avsaknad av M3 beaktas inte.
- Över-, under- eller korsbett.
- Ståndöron, från ansättningen hängande öron eller ojämt burna öron.
- Kort, slät päls. Lång, kraftigr filtad eller utstående, livlös päls.
- Leverbrun, flerfärgad päls och all former av tydliga fläckar (t ex tan-teckning eller sadelteckning osv).
- Storlek som avviker från de i standarden angivna måtten.

NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

FFCI-nummer 56 Originalstandard 2000-04-06 FCI-standard 2000-09-13; tyska SKKs Standardkommitté 2002-10-30