
Karaktär
Pumin är en sund och
robust hund. Den är livlig och glad men också lugn och
avbalanserad, under förutsättning att man som pumiägare ser till
att den får sina behov, både mentalt och fysiskt, tillgodosedda.
Man får mycket hund i litet format.
En pumi är alltid pigg på
allt och älskar att hållas igång - eller hålla igång dig, om
den finner dig för tråkig. Pumi vill alltid sätta sin ägare i
centrum och den vill sälland tävla om ledarskapet med övriga
flocken, som den tillhör. Den har vallhundens mjukhet och terrinens
skärpa. En pumi ska vara följsam och den är trofast sin familj.
Den vill sällan springa sina egna vägar. Därför är pumin lätt
att ha lös, men ett gott inkallningskommando fordras.
Pumin är enormt
anpassningsbara och de passar in i nästan alla miljöer. Den ryms i
ett knä om så önskas. Mankhöjden ligger på runt 40 cm och en
vikt på ca. 13 kg.
Den tycker om alla familjemedlemmar och den går bra ihop
med barn, under förutsättning att barnet visar pumin respekt och
pumin ska respektera barnet. Umgänget barn och pumi emellan ska
alltid hållas under uppsikt av en vuxen.
De allra flesta pumi är
idag väldigt sällskapliga och lättillgängliga i mötet med främmande
människor, men man får inte glömma bort deras ursprungliga syfte,
att valla med skall. Från början avlades pumin för att kunna
valla och vakta sina djur och gården som den tillhör. Rasen vallar
genom att använda sin röst och gå fram och bita fåren/kreaturen
i benen om så skulle behövas.
Det var nödvändigt att
den höll ett naturligt avstånd till främmande människor. Det var
viktigt att pumin var sin herde trofast och att den höll främlingar
på avstånd, därav dess reservation.
Pälsen
Pumin
har en något sträv, krullig päls som ska klippas regelbundet med
sax. Men om man väljer att inte klippa sin familjehund växer pälsen
ut ca 10 cm. Rasen fäller inte och säges vara allergivänlig. Men
man bör veta att några tål rasen,,, och andra inte. Det räcker
inte alltid med att träffa en pumi en helg eftersom allergi kan
utveckla sig. Det kan ta upp till två år innan allergin visar sig
full ut... Det finns alltså inga garantier. Som sagt, några tål
rasen, andra inte alls..
. Det är lättare att undvara att införskaffa en hund än att
eventuellt behöva omplacera den en dag, vilket blir påfrestande för
både familj och hund. Något som man som allergiker också ska tänka
på är att "valppälsen" är mer allergen än
"vuxenpälsen".
En
genomkamning då och då håller pälsen i trim. Hur ofta man bör
kamma sin pumi beror helt på vilken typ av päls den har. Ett bra
tipps är att fukta pälsen med ett utredande spray innan man påbörjar
kamningen om pälsen känns torr och är svårutredd. En tjock pumipäls
kan man även med fördel tunna ut genom strippning. Jag rekommenderat
att använda Mars Coat-King med 10 tänder.
Man
behöver inte bada sin pumi särskilt ofta då de till en viss del
har en självrensande, smutsavstötande päls som dessutom inte
luktar hund.
Uppfostran
Pumin
trivs bäst då den får använda huvudet. Utmärkta aktiviteter är
t.ex. problemlösningar, ballansövningar, nosövningar,
lydnadsarbete, agility, bruks, m.m. Om man väljer bort dessa
aktiviteter får man hålla igång pumin på annat sätt. Varför
inte lära hunden cirkuskonster och träna på allmänlydanden, gömma
godis som hunden får leta upp med hjälp av nosen, gömma dens
leksaker som den sedan får leta upp, låta din pumi balansera på
trästockar osv.
- Detta
främjar pumins allmänna trivsel. Man får garanterad en mer
harmonisk och balanserad hund om den mår bra i "hela
kroppen". En pumi som har en tråkig vardag, blir i längden en
jobbig och skällig individ.
- Genom
träning utvecklas också hundens sociala beteende och man kommer
att få en genomtrevlig, positiv och öppen familjemedlem. Det är
viktigt att man är medveten om att många pumivalpar visar en
naturlig reservation mot främmande människor. Detta kan man träna
bort i de allra flesta fall. Det är jätteviktigt att miljöträna
valpen/unghunden för att den ska bli anpassningsbar i vilken
situation den än utsätts för i sitt vuxna liv.
- När
man tränar sin pumi får störst framgång genom att ge den massor
av vänlighet och beröm, bestämdhet samt en god portion logisk
sans.
Sammanställt av
Anne Sofie Green Hansen / Kennel Eifoszan

Rasstandard - Pumi
HEMLAND:
Ungern
ANVÄNDNINGSOMRÅDE:
Vall- och sällskapshund
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 1, sektion 1
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Pumi uppstod på 1600- och 1700-talet i Ungern genom korsning mellan
primitiva puli och importerade tyska och franska hundar av terriertyp
med ståndöron. Pumi räknas som självständig ras från början av
1900-talet.
Rasen är en terrierliknande vallhund. Dess väderkorn är välutvecklat.
Rasen är känd för att bekämpa skadedjur och gnagare. Den är numera
en utmärkt sällskapshund som behöver mycket aktivering.
HELHETSINTRYCK:
Pumi är en medelstor, aktiv, terrierliknande vallhund. Det
terrieraktiga visar sig främst i huvudets typ. Nospartiet skall vara långsträckt
och den övre tredjedelen av de i övrigt upprättstående öronen skall
vara framåtvikt. Kroppsbyggnaden skall vara kvadratisk. På grund av
rasens ständigt uppmärksamma temperament är halsresningen tydligare
än hos andra raser. Den medellånga, vågiga pälsen bildar lockar.
Pumi förekommer i olika färger, dock måste den alltid vara enfärgad.
Viktiga måttförhållanden; Kroppslängden skall motsvara mankhöjden.
Bröstkorgens djup skall något understiga halva mankhöjden.
Nospartiets längd skall vara något kortare än halva huvudets längd.
Halsens längd skall motsvara huvudets längd och utgöra 45% av mankhöjden.
HUVUD:
Huvudet skall vara förehållandevis långt och smalt. Huvudformen präglas
av det långsträckta nospartiet.
Skallparti
Skallens övre del skall vara tämligen bred och välvd. Den långa
pannan skall vara något välvd och från sidan sett flack. Ögonbrynsbågarna
skall vara måttligt utvecklade.
Stop
Stopet skall vara knappt märkbart. Pannbenet skall nästan rätlinjigt
löpa över i nosryggen mellan ögonbrynsbågarna.
Nostryffeln
Nostryffeln skall vara smal, trubbig och alltid svart hos alla färgvarianter.
Nosparti
Nosryggen skall vara rak. Det utdragna nospartiet skall smalna mot
nostryffeln utan att bli spetsigt
Läppar
Läpparna skall vara åtliggande och mörkt pigmenterade.
Käkar/Tänder
Käkarna skall vara starka. De kraftiga och välutvecklade tänderna
skall vara vita, regelbundna och fulltaliga. Saxvbett.
Kinder
Kinderna skall vara väl musklader.
Ögon
Ögonen skall sitta medelbrett isär och vara något snedställda. De
skall vara medelstora, mandelformade och mörkbruna. Uttrycket skall
vara livligt och uppmärksamt. Ögonkanterna skall ligga stramt runt ögongloberna
och vara väl pigmenterade
Öron
De upprättstående öronen skall vara högt ansatta. Övre tredjedelen
skall vara övertippad. Öronen skall vara medelstora, likformiga och ha
en omvänd V-form. De skall vara mycket rörliga.
HALS:
Halsen skall vara medellång, något välvd och väl musklad. Den skall
bilda en vinkel på 50-55 grader mot horisontallinjen. Huden på halsen
skall vara stram, torr och utan rynkor.
KROPP:
Muskulaturen skall vara väl utvecklad och torr samt vara särdeles
stram och hård. Rasen skall ha en utomordentligt torr och harmonisk
helhet
Rygglinje
Rygglinjen skall vara rak.
Manke
Manken skall vara markerad, lång och slutta bakåt.
Rygg
Ryggen skall vara kort, rak och stram.
Ländparti
Ländpartiet skall vara kort, starkt och rakt.
Kors
Korset skall vara kort, slutta lätt och vara medelbrett.
Bröstkorg
Förbröstet skall vara föga markerat, inte brett och tämligen djupt.
Revbenen skall vara lätt välvda, snarare flata. Bröstkorgen skall
vara djup, lång och nå till armbågarna.
Underlinje
Underlinjen skall vara stramt uppdragen bakåt.
Svans
Svansen skall vara högt ansatt och bilda en vid cirkel över korset. Pälsen
på svansens undersida skall vara 7-12 cm lång, sträv och öppen med föga
underull. Medfödd stubbsvans eller kuperad svans är inte tillåtet.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL:
Frambenen skall vara placerade under förbröstet och stödja kroppen
likt pelare. De skall vara lodräta, parallella och inte för brett ställda.
Skulderblad
Skulderbladen skall vara långa och något brant ställda. Vinkeln mot
horisontallinjen skall vara ca 55 grader. Skulderbladsspetsarna skall
befinna sig rakt över bröstets djupaste punkt.
Överarm
Överarmarna skall vara korta och väl musklade. Skulderbladet och överarmen
skall bilda en vinkel på 100 – 110 grader.
Armbåge
Armbågarna skall ligga väl an mot kroppen.
Underarm
Underarmarna skall vara långa och seniga.
Mellanhand
Mellanhänderna skall vara branta.
Framtass
Framtassarna skall vara runda och väl knutna ( s k katt-tassar ).
Trampdynorna skall vara elastiska. Klorna skall vara kraftiga och svarta
eller skiffergrå.
BAKSTÄLL:
Bakbenen skall vara mycket kraftiga. Från sidan sett skall de vara väl
ställda bakom kroppen. Bakifrån sett skall de vara parallella, raka
och varken för trångt eller för brett ställda.
Lår
Låren skall vara långa och muskulösa.
Knäled
Knälederna skall befinna sig på samma höjd som armbågarna.
Underben
Underbenen skall vara långa och seniga.
Has
Hasorna skall vara torra och tydligt markerade.
Mellanfot
Mellanfötterna skall vara korta och lodräta.
Baktassar
Baktassarna som framtassarna. I ursprungslandets standard anges att
sporrar inte är önskvärda.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara livliga och temperamentsfulla. Skritten skall
vara kort, energisk, dynamisk och harmonisk. Hållningen skall vara
morsk och stolt. Travet skall vara lätt och harmoniskt. Hunden skall sätta
baktassarna exakt i framtassarnas spår.
HUD:
Huden skall vara utan rynkor, starkt pigmenterad och svart eller
skiffergrå.
PÄLS:
Pälsstruktur; Den vågiga, lockiga pälsen skall bilda testar och
aldrig vara åtliggande eller bilda snören. Pälsen skall i genomsnitt
vara 4-7 cm lång och bilda mindre eller större testar. Den skall vara
spänstig, raggig och tät. Pälsen skall bestå av kraftigt, inte
grovt, strävt täckhår och mjuk underull. På öronen skall det styva
stickelhåret vara medellångt, tätt och uppstående. Ögon och
nosparti skall vara fria från lång päls. Önskvärd pälspresentation
uppnås genom trimmning för hand. Mindre korrigering med sax på huvud
och ben får förekomma. Dock är det inte önskvärt att hela pälsen
klipps
FÄRG:
- Grå i olika nyanser (normalt är färgen vid födseln svart och blir
med tiden grå).
- Svart.
- Fawn ( fakó). Grundfärgen skall vara röd; gul, eller crémefärgad
(svart eller grå ål och distinkt mask är önskvärd)
En vit bröstfläck som är mindre än 3 cm i diameter och/eller en vit
strimma på tårna är inte fel
- Vit
Pälsfärgen måste alltid vara tydligt enfärgad
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd
Hanhundar; 41 – 47 cm, idealhöjden är 43 – 45 cm.
Tikar; 38 – 44 cm, idealhöjden är 40 – 42 cm.
Vikt
Hanhundar; 10-15 kg, idealvikten är 12-13 kg.
Tikar; 8 – 13 kg, idealvikten är 10 – 11 kg.
FEL
Varje avikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
DISKVALIFICERANDE FEL
- Runt, puliaktigt huvud. Nosparti som är kortare än 40% av
huvudets totala längd.
- Kraftigt markerat stop.
- Avsaknad av en eller flera framtänder, hörntänder, P2, P3, P4,
M1, M2. Fler än två felande P1:or. Avsaknad av M3 beaktas inte.
- Över-, under- eller korsbett.
- Ståndöron, från ansättningen hängande öron eller ojämt
burna öron.
- Kort, slät päls. Lång, kraftigr filtad eller utstående, livlös
päls.
- Leverbrun, flerfärgad päls och all former av tydliga fläckar (t
ex tan-teckning eller sadelteckning osv).
- Storlek som avviker från de i standarden angivna måtten.
NOTA BENE:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska
defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
TESTIKLAR:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
FFCI-nummer 56 Originalstandard 2000-04-06 FCI-standard 2000-09-13;
tyska SKKs Standardkommitté 2002-10-30